Mumsiga rabarber
Nu såhär på försommaren har jag så mycket rabarber att jag helt enkelt inte kan ta vara på alla. Jag har gett bort en del till släkt och vänner, frusit in och gjort pajer och kakor. Men en sak som är kanonbra att göra är saft. Det gör inget om stjälkarna blivit grövre.
Så här gör jag min lätta Rabarbersaft.
Tvätta och skär 3 kg rabarber i mindre bitar. Tvätta och skiva 3 citroner. Lägg detta i en stor rostfri bunke eller hink. Strö över 1 påse (50 gr) vinsyra. Och häll sedan på 3 liter kokande vatten. Låt detta stå i 2 dygn.
Sila saften. Rör ner 3 kg strösocker och 1 tsk natriumbensoat. Fast jag brukar minska något på sockret och strunta i natriumbensoatet. I stället fyller jag väl rengjorda petflaskor nästan fulla med saft och förvarar dem i frysen. Så tar jag bara fram en flaska i taget och slipper konserveringsmedel.
Den här saften är så lätt att göra och väldigt god och sommarfrisk. Dessutom ett jättebra sätt att ta vara på alla sina rabarber. =)
CD-böcker
Eftersom jag har nästan exakt fyra mil till jobbet och alltså tillbringar en hel del tid bakom ratten, så kom jag på att det vore bra att låna CD-böcker att lyssna på under resan. Jag älskar ju att läsa men lyssna är inte lika lätt. Det fungerar på mig som en sömntablett ungefär. Efter ca fem minuter så har jag knoppat in! Men jag kom fram till att bakom ratten måste det väl ändå gå att höra utan att somna.
Så alltså gick jag ner till biblioteket och kollade igenom deras utbud. Det fanns massor av bra böcker som jag hade tänkt läsa, men ännu inte hunnit med. Jag valde ut "Röd måne" av Elisabet Nemert.
Så laddade jag bilstereon. Och satt som förtrollad. Jag har alltid gillat historiska romaner och den här utspelade sig år 1626 under tiden för häxprocesserna. Vem som läser spelar också en viktig roll. Men den här kvinnan var precis rätt. Man liksom bara sögs in i berättelsen. Den handlar om en kvinna som är duktig på läkeväxter och som fungerar som både läkare och barnmorska i bygden runt Skokloster. När hon rider hem efter en förlossning en sen kväll hittar hon ett barn i dikeskanten och tar sig an den lilla nyfödda flickan som får namnet Indra. Hon lär flickan allt hon kan om örter och läkeväxter så att hon kan hjälpa folk med olika krämpor. Men folket i bygden kallar lilla Indra med sitt flammande röda hår för en bortbyting och de ser snett på både henne och modern. När kvinnans man omkommer i kriget vill hans syster och hennes familj komma åt gården Näs. Alltså sprider den eländiga satmaran Ylva ut rykten om att Ingrid, som kvinnan heter, är en häxa för att få bort henne från gården så att de kan få ta över nu när brodern är död. Ingrid och de två pigorna på gården blir dömda som häxor och bränns på bålet. Då är Indra sex år. Drängen på gården hjälper henne komma undan pöbeln när de drar mot gården för att hitta häxans bortbyting. Han och en kvinna som inte tror på anklagelserna om häxeri och trolldom tar med sig Indra och flyr till Stockholm.
Jag kan säga att jag nästan längtar efter mina bilresor nu för jag vill väldigt gärna veta hur det går för Indra. Nu har jag långledigt och bilen står stilla. Därför tog jag in CD-boken för att höra klart inne i mitt lilla läsrum. Jag tyckte det skulle bli så mysigt nu när regnet strilade utanför. Satte i skivan i CD-spelaren och kröp upp i min läsefotölj. Fem minuter senare sov jag som en stock! Det spelar ingen roll hur bra och spännande boken är, så klarar jag inte att lyssna! Så alltså måste jag vänta tills det är dags för mig att åka iväg med bilen. Där somnar jag ju inte i alla fall. Så Indras äventyr får anstå tills tisdag morgon när jag sätter mig i bilen för att åka till jobbet igen. =)
Varmt!
Det är ganska konstigt med oss människor i alla fall! När det är mörk, kall vinter så gnäller vi för det och önskar att solen och värmen ska komma tillbaka. Nu när värmen kommer och lägger sin varma filt över en så att man knappt kan andas. Då gnäller man för det och vill ha vintern tillbaka. Ja, ni kanske har räknat ut vilket jag föredrar? Jag har alltid varit för hösten och vintern. Det är då jag mår som bäst. Konstigt, tycker väl de flesta, men så är det bara.
Värmen gör mig ilsken som en grävling som blivit trampad på svansen. Svetten lackar, ansiktet lyser som en röd tomat, håret klibbar i nacken. Det går inte att sova om nätterna heller. Har öppnat tvärdrag genom huset men det hjälper föga. Det går väl an när man är ledig och kan vara stilla eller ströva ute i sin trädgård, men när man står i det lilla pentryt på jobbet och lagar mat, eller sitter i bilen till och från Huskvarna i stekhet värme utan någon AC. Då är det inte kul, kan jag säga.
Då längtar jag till höstens höga, klara luft och mustiga dofter från skog och mark. Löv som sprakar i alla de färger. Och sen när den första snön faller tyst och mjukt utanför fönstren, då blir jag så lycklig så jag vet inte till mig. När man känner lukten av snö och ser de grå molnen på himlen samlas och man kan tända ljus och vira in sig i filtar och mysa. Kanske tända en brasa i öppna spisen, om man har en sådan. Allt känns liksom lättare då.
Nu tycker jag ju faktiskt inte helt illa om sommaren heller. Det finns mycket att glädjas åt även då. Solen som strör sitt silver över sjöns blå yta. Suset i björkarna och fågelsången. Blommor i glada färger i min trädgård. Massor av nytt liv runt omkring mig. Ett stilla sommarregn som ljummet svalkar mitt skinn. Åskan som rullar dånande över himmelen och gör hela min värld ny och fräsch igen. Sakta gunga i min hammock med en mugg kaffe i handen och en bra bok som sällskap. Och katten som ligger hoprullad vid min sida och spinner.
Men vår och sommar har så mycket måsten, tycker jag. Man är så glad för att man får semester så att man får vila upp sig. Vadå, vila? När man har ledigt ska man hälsa på hos alla människor, man ska packa korgar och fara till stranden. Man måste passa på att sola och bada. Det ska grillas. Man ska ut och cykla, huset ska målas, gräset ska klippas o s v. Så när man kommer tillbaka till jobbet så önskar man att man skulle kunna få semester för att vila upp sig efter semestern.
Det är som om allt lugnar ner sig när hösten kommer. Livet bromsar in och går lite saktare. Det är okej att ta det lugnare och stänga in sig med böcker och filmtittande. Man måste inte fara runt som en vettvilling och hälsa på släkt och vänner hela tiden. Man får hänga upp mörkare gardiner och mysa till och göra ombonat och varmt. Och sedan kommer den fina juletiden med sitt pynt och fina stämning. Stjärnor och adventstakar lyser med mjukt ljus i alla fönster. Man kan lägga sig tidigt bara för att mörkret faller och man behöver inte sitta uppe och ute till tolv på natten för att ljuset dröjer sig kvar.
När jag sitter här och tänker på saken så är jag nog en äkta nordbo. Mörkret och kylan stör mig inte nämnvärt. Det är lättare att ta på sig en kofta än att krypa ur skinnet i värmeslag. Fast jag måste ändå säga att jag ser fram emot sommaren som nu är, för att se vad den för med sig. För hade vi inte de olika årstiderna så skulle vi väl inte sakna dem, antar jag. Det vore ganska tråkigt om det alltid var bara en och samma årstid. Nej, i slutändan är jag nog ganska nöjd med att ha det som jag har det. Efter alla kringelikrokar i min hjärna så kom jag slutligen fram till det. Vad är lite svettningar och huvudvärk? Klart jag klarar av lite värme. Det går nog lättare om jag skaffar mig en hängmatta att ligga i? Det kan man inte göra om vintern när snön yr. Och tids nog så kommer ju vintern tillbaka. =)
Sommarutflykt
Förra året var vi med jobbet på Gransnäs utanför Aneby på sommarläger i två dagar. I år ville vi gärna göra om det. Skillnaden var att förra året strålade solen medan vi i år kom ut till en lägergård i disigt regn. Sjön var alldeles blygrå och himlen likaså. Alla burrade ihop sig i sina jackor men var ändå vid gott mod.
Man blev väl inte speciellt sugen på bad, kan jag säga. Men desto mera på varmt kaffe. Och det var något som vi inte behövde sakna. Fika kl 10.00, följt av lunch kl 13.00, eftermiddagsfika kl 15.00, sedan tvårätters middag kl 17.00 och avslutningsvis grillning kl 20.00. Som ni förstår behövde vi inte svälta! Mellan måltiderna blev det olika aktiviteter. Som fotboll, uteplockepinn, paddling, roddbåt, måla, skulptera i lera, skriva dikter, kasta frisbee etc. För de som skulle sova över var det lite pyssel med att installera sig i sina rum också förstås. Men eftersom jag bara har tio minuters bilväg hem så stannade inte jag kvar. Mellan regnskurarna tog ett gäng en skön promenad i skogarna. Mycket välbehövligt för att stampa ner all maten!
Efter promenaden testade jag på att skriva dikt efter något kinesiskt koncept. Jag är inte ett dugg bra på det kan jag meddela. Men det var ganska kul att få prova. Kugghjulen i mitt huvud knarrade ganska ordentligt när jag skulle skriva en dikt om något naturföremål. Det blev något i stil med:
Röllekan
Stöder
Utvecklar
Läker
Böjer sig mjukt i vinden utan att knäckas
Okuvlig
Som ni själva ser så har jag nog inte någon framtid inom diktskrivning. Alltså gick jag vidare till det jag känner till och vet något lite om i alla fall, nämligen målning. Jag satte upp ett staffli och satte i gång. Men jag hittade inte de nyanser jag ville ha och det blev ingen vidare tavla. Däremot var det flera andra som gjorde riktigt fina alster. Weronica var en av dem. En jättefin tavla med en rad glada höns på. Marina som är en verklig diktare, och får sina ord att gå rakt in i själen på en, var också en baddare på att måla. Hon gjorde en vacker tavla med maskrosor på. Birgitta U målade sitt sätt att se på kärleken, också jättefin. Jag kan inte få med alla fina saker som växte fram under alla kreativa, duktiga personers flinka fingrar. Fast jag önskar att jag kunde visa er allt. Ett gäng hade kurat ihop sig i en soffa med sina garnnystan och virkade och stickade under glatt samspråk. Medan andra trotsade det strilande regnet och spelade fotboll och boule ute på gräsmattan. Några var riktigt modiga och paddlade ut på Assjön i de grå kanoterna.
Frampå kvällen efter den goda middagen, bestående av kycklingfilé och klyftpotatis, blev det allsång vid den värmande brasan. Lasse hade med sig gitarren och Anki hade satt ihop ett häfte med olika sånger. Och alla klämde i med liv och lust. Så roligt! Och väldigt mysigt. Jag har en väldig tur att få jobba och umgås ihop med alla dessa fina människor.
Efter det tändes grillen men då åkte jag hem. Medan jag kröp ner i min varma säng tänkte jag på kompisarna därute på Gransnäs och önskade dem en god natt i mina tankar.
Klockan nio nästa morgon var jag tillbaka lagom till en fint framdukad frukost. De flesta hade faktiskt sovit riktigt bra. Så lite krafter fanns kvar till fortsatta aktiviteter och tipspromenad där jag och mina två medtävlande, Maria och Ewa, vann pris i form av en ask violtabletter. Somliga hade åkt hem kvällen före och det var inte lika många kvar dag två. Så tömdes rummen och våra saker lastades in i bilarna igen för återfärd hem. Vi blev bjudna på en jättegod lunch innan vi alla mätta och belåtna stuvade in oss i våra bilar och vinkade adjö åt Gransnäs för den här gången. Kanske kommer vi tillbaka igen. Men det ska erkännas att man är ganska trött efteråt. Jag tror att alla de andra håller med om det. Men det har varit lika trevligt i år som förra gången, trots regnet. Så ett stort TACK till alla er som arrangerade det hela! Kram!
Däckad!
Jag trodde att jag klarat mig igenom alla festligheter. Men....som vanligt så kommer smällen efteråt. Magen kraschade ordentligt! Det är så trist att man inte ska klara av sådant som man faktiskt tycker är roligt. Veckan efter jag fyllt år ramlade det in en och annan gratulant. Jag fick blommor, kramar och presenter i massor! Vilka härliga vänner jag har! Måndagen efter min födelsedag stängde jobbet tidigare och vi for alla hem till Hans och hans fina fru Marianne för att ha personalmöte och grilla. De bodde så fint i Huskvarna. Ett verkligt charmigt och vackert hem. Marianne hade grillat olika korvar och grönsaker. Och gjort goda röror till. Solen sken varmt och stämningen var på topp. Jag blev ännu mera firad! Med blommor och ett presentkort på spa. Jag blev alldeles rörd och egentligen undrar jag om jag verkligen är värd allt det jag fått? Maten var underbart god och jag kunde inte låta bli att äta. Trots att jag vet att jag inte tål grillat så bra.
Så på natten började eländet. Vaknade av att jag inte kunde andas. Magen håller inte tätt, så magsyran kommer upp, åker ner i luftvägarna istället och det blir nästan omöjligt att andas. Allt man försöker äta kommer upp igen eller åker rakt igenom. Man blir svag som en kattunge och dessutom måste man palla upp kuddar i sängen och försöka sova sittande. Inte smidigt, kan jag meddela. Man börjar med pysslet, som jag kallar det. Äter ett par tuggor med mat med ett par timmars mellanrum. Inget stekt eller rökt. Bara milda saker och helst kokt. Varje tugga svider som eld. Till och med vatten gör ont att dricka.
Sakta, sakta får man allt att fungera igen. Och man lovar och svär att aldrig äta stark mat, äta stora mängder eller dricka starka drycker igen. Att ha konstant ont i magen tar på krafterna. Man orkar ingenting. Det blir diet ett bra tag framöver nu. Sedan är jag ju en sån person som får magont för minsta lilla oro också. Och den här våren och försommaren har varit jäklig! Det finns inget annat sätt att beskriva den. Men nu så ska jag sköta om mig själv och bara vara. Inget planerande och stökande förrän jag fyller sextio i alla fall. Om jag lever då.
Imorgon har jag redan lunchen fixad på jobbet. Ville gärna bjuda tillbaka lite och har gjort två smörgåstårtor att ta med mig. Och tisdag och onsdag ska Origo vara på Gransnäs för trevlig samvaro. Hoppas på fint väder förstås, men det ska visst bli regn. Fast det gör inget. Det är väldigt vackert därute ändå. Och förra året blev en succé så det blir säkert jättefint även i år. Men det får jag berätta om efteråt. Ha det gott!
