Har inte haft ork att skriva på bloggen på ett tag. Ibland så går all ens energi åt till att hålla vardagen något sånär flytande. Det har varit lite trögt och sirapsaktigt så att säga. Då är det bra att ha någonstans att fly. Bort från alla krav och annat som pockar på ens uppmärksamhet. Jag har hittat det perfekta sättet! Det är något så banalt som ett spel. 

 

Det började med att dottern hade det på sin mobil. Testa det här, sa hon, och körde upp mobilen framför näsan på mig, när jag hade en sån där tung dag. FARM HEROES SAGA!!! Jag säger bara det! Nära en timma bara försvann, medan små grönsaker av alla de sorter pinglade och pep, medan de rann bort. Så roligt! Lite var man tvungen att använda hjärnan dock. Det är lite strategi bakom det hela. 

 

Till slut tröttnade Sabina på att jag lade beslag på hennes mobil så då fick jag veta att man kunde spela genom facebook. Och när en väninna till mig sa att hon sällan var ute på facebook, förutom för att spela då och då, så hade jag ju tyckt att det lät märkligt. Att ha facebook bara för att spela!? Men nu förstår jag! Nu spelar jag Farm Heroes Saga flera gånger om dagen. Och det är så kul! Snacka om verklighetsflykt. 

 

Det hela går ut på något så trivialt som att få tre i rad, så försvinner grönsakerna, under mycket pingel och pip. Bara ljudet gör en glad. Ja, jag vet, jag har aldrig påstått att jag varit klok. Sen ska man besegra en tvättbjörn som är väldigt elak, genom att kasta grönsaker på honom. Öh....när jag läser mina egna ord här så undrar jag hur det står till egentligen? Men strunt samma, jag har riktigt roligt en stund i alla fall. Och det sista jag tänker på är den trista vardagen. Det finns något befriande i att bara lista ut vilken grönsak man ska flytta på för att ta sig vidare till nästa nivå. Ni måste prova, om ni inte redan gjort det. Nu är det bäst att jag slutar tjata om detta spel, innan ni anser mig alldeles kocko. Förresten har jag inte tid med er längre, för jag ska spela Farm Heroes Saga, så det så! =D

 

 

 

 

 

 

Kan inte fatta att det redan är Påsk! Var nere på torget tidigt för att ställa mig i kö till äggvagnen, trodde jag. Men nej, det var lugnt och jag fick mina fina ägg. Solen sken från blå himmel och jag bestämde mig för att fixa till altanen så att man kan sitta där om värmen håller i sig. Släpade ut allt och spolade rent med vattenslangen innan jag bar ut alla dynor och fixade till. Ett av mina favoritställen är klart!

 

Sabina hade storfrämmande. En kompis från Göteborg kom, och det bakades tårta, under stoj och skratt. Det känns bra att höra henne skratta. Jag har saknat det. Just nu känns allt lite bättre och jag bara önskar att det ska hålla i sig så länge som möjligt.

 

Fram på kvällskvisten kom mor och far, och med sig hade de min faster och farbror. De ville se på mina tavlor. Och det fick de ju gärna. Det är alltid roligt att höra vad folk tycker om mina alster. Och det roliga är att de tycker så olika. Det slutade i alla fall med att de köpte en tavla till min kusins dotterdotter. Hjälp! Vad gammal jag känner mig när jag skrev det! Men det är ju alltid kul att få sälja något. 

 

Vi ska nog vara hemma i påsk, tror jag. Njuta av det utlovade, fina vädret och bara vara. Eller så kanske vi åker upp till sommarstugan och käkar med familjen. Vi tar det som det kommer. Det känns så bra att inte ha några planer inbokade. Att bara få göra som man tycker just då. 

 

Imorgon har vi påskbrunch på jobbet. Det ska bli en "äggstra" lång frukost mellan 9.00-12.00. Och sedan slutar vi. Det blir lite annorlunda saker att göra i köket. Det blir lite ägghalvor med majonäs och räkor, stekta köttbullar med rödbetssallad, sill, bröd, kex, ost och frukt. Och så godis förstås. Fast det tänker jag hålla mig borta ifrån, så gott det går. 

 

Sedan är det långledigt till på tisdag. Åh, vad jag ska njuta! Läsa, pyssla i trädgården, där allt växer så det knakar just nu, umgås med mina närmaste och kanske måla lite grand också. Som sagt, jag tar det precis som det kommer. Så en riktigt GLAD PÅSK till er alla! Ta det lugnt, och ät många ägg, och njut av värme och sol. Kram

 

 

En gång mamma...alltid mamma! Så är det ju bara. Man önskar sina barn allt gott. En så jämn väg att gå på som möjligt. Ja, några guppor måste det väl vara kanske, så att de får lite styrka och erfarenhet. Men man vill ju gärna att det ska gå bra för dem. I det stora hela tror jag att de har haft det ganska bra. Jag har varit ensamstående mamma sen de var 1 1/2 och 7 1/2 år. Säkerligen har jag gjort många fel under åren, men jag har gjort mitt bästa att finnas där för dem. Och de har min hela kärlek!

 

Nu har min son hittat kärleken. Och jag är så glad för dem. Han verkar ha det så bra med sin flickvän att det värmer mitt hjärta att se. Under hela mina barns uppväxt har vi varit väldigt tajta, dels för att det bara varit vi, men också för att jag gick i väggen och inte mådde så bra. De har alltid varit mitt stora stöd. Ibland har jag dåligt samvete för det. De fick växa upp och ta ansvar alldeles för fort. Men ja, det är som det är med den saken. 

 

Nu fyller Andreas 25 år i maj. Hu, jag börjar bli gammal! Men det är härligt att se hur hans liv börjar rulla. Det är knepigt att släppa taget om barnen, det ska jag erkänna. Men nu när jag ser hur bra han mår känns det lite lättare. Han har någon som bryr sig om, vilket är det allra viktigaste. När han flyttade hemifrån grät jag floder. Trodde aldrig att det skulle vara så svårt. Det var som att ta sig igenom en stor sorg, på något vis. Dels blev det så tomt, men samtidigt sörjde man den tid som var över. Man behövdes inte längre på samma vis. Fast som tur är har jag ju min fina dotter kvar hemma. Än så länge. Men hon är 19 år, och snart flyger väl hon också ur boet. Och det är ju som det ska. Fast lite rädd är man att bli ensam och bortglömd.

 

Men när barnens liv tar fart så ser man dem ju sällan. Andreas har lägenhet i Eksjö, jobbar i Vetlanda och nu har han flickvän från Myresjö. Mestadels bor han med sin Emelie i Myresjö nu. Det blir närmare till hans jobb. Det blir att man följer deras liv genom facebook mest. Men de verkar ha roligt. Och verkar vara så kära. Det var längesedan man själv var så där stjärnögd och lycklig. =)

 

Vaknade i morse av ett konstigt ljud. Låg länge och bara lyssnade, för att försöka utröna vad det var. Det lät ungefär som att någon skakade på en sån där gammal drickaback med glasflaskor i. Till slut blev nyfikenheten för stor. Drog upp rullgardinen och tittade ut. På marken, i träden, i trädgårdshäcken, på altanräcket, överallt.....Bergfinkar! Denna vackra fågel som ibland brukar komma för att kalasa vid mitt fågelbord, fanns nu i överflöd utanför. Som små bollar satt de i träden. Och flera grupper på gräsmattan. Vad var detta för fenomen, undrade jag i mitt stilla sinne?

 

Man har ju sett på tv att det ibland kommer stora flockar, men jag trodde aldrig att jag skulle få se det. Väldigt storslaget på något vis. Och väldigt ljudligt, så att säga. Plus att det då och då dunsade in någon stackare i mina fönster. Kunde inte låta bli att undra vad som orsakar såna här stora grupper av fåglar, av samma sort? Men man måste ju ändå passa på att njuta när det sker.