Hjälp vad dagarna går i december! Jag tyckte att jag låg så bra till med tiden, men ack, vad jag bedrog mig. Fast tomtarna har tittat fram i alla fall. De står och myser lite varstans i mitt hem. Och julgranen är klädd och lyser så fint om kvällarna. De flesta paketen är klara och ligger under granen. Julköttbullarna är stekta också. Tja, det finns kanske ingen anledning att stressa upp sig ändå.

 

Imorgon är det julfest på jobbet. Och jag, som vanligtvis står i köket, ska få komma till dukat bord. Det ska bli mysigt. De här julfesterna brukar vara jättefina måste jag säga. Trångt, visserligen, och stimmigt, men kul. Det brukar vara god mat och julklappslekar, som Johan, min chef, går upp i med liv och lust. =)

 

Men sedan, efter vår julfest, har jag ledigt! Ända tills den 7 Januari. Då börjar ett nytt år med nya möjligheter. Men under ledigheten tänker jag bara njuta och ha det bra, med mina nära och kära. Och läsa många böcker. Titta på nya recept till kommande års luncher på jobbet. Se filmer som jag har missat och fira min syster som fyller 45 år den 29 december. Det brukar vi fira genom att tillbringa lite mystid i Jönköping. Där vi shoppar och går ut och äter nånstans. Brukar vara riktigt trevligt.

 

Jag har i alla fall bestämt mig för att inte stressa genom julen och nyåret, utan försöka njuta av tiden som är. Om jag lyckas med det...det återstår att se. Jul och nyår blir det ju i vilket fall, eller hur? Ha det bra, alla! ;)

Visst är det ganska konstigt ändå? För bara några dagar sen var det meterdjup snö och snöyra ute. Nu är det plötsligt plusgrader och nästan ingen snö kvar. Det som finns kvar är BLÅSTEN!!! Hela huset knakar och gnäller, när det nu när stormen Sven försvunnit, är en annan sur gubbe som tagit vid. Ivar eller nåt liknande. I alla fall är det jobbigt med blåst. Och detta har nog varit den mest vindrika höst och vinter någonsin. Men...man ska inte klaga! Jag har ju faktiskt mitt mysiga lilla hus att krypa in i. 

 

När strömmen går med jämna mellanrum så får man ta det med ro också. Man bor ju dock på landet. Kanske är det tur att kylan håller sig borta när man har direktverkande el och höga elräkningar att slåss med. Och jag gillar ljus. Värmeljus, korta ljus, långa ljus, knubbiga ljus och runda ljus. Jag älskar dem alla.

 

Nu passar jag i alla fall på att skriva några rader medan elen funkar. Klockan är halv elva och jag borde krypa i säng. Men här sitter jag och lyssnar på tystnaden som bryts av att mitt soptunnelock i plåt skramlande slår i vinden. Katten ligger bredvid mig och snarkar. Det är en sån där stilla stund som jag tycker om att stanna upp i. Njuta av, och bara vara en stund. Imorgon är det Lucia, och min tanke är att jag ska masa mig upp i ottan, krypa in under filten i soffan, tända ljus och njuta av kaffe och en smörgås medan man ser på Lucia i tv.

 

De stressiga dagarna är över för den här gången. Jag har tagit mig igenom min Nobelmiddag. Och allt gick jättebra måste jag få säga. Inga större missöden. Dukningen blev jättefin! Weronica är en pärla på det. Maten blev bra och uppskattad, och jag tror att alla hade roligt. Det kändes i alla fall fint. Jag var trött, nöjd och lycklig när jag åkte hem från jobbet. Det var ännu en seger för mig att klara av en sån stor utmaning. För några år sedan hade jag aldrig klarat av det. När jag vågar mig på saker i den här storleken, det är då jag ser att jag faktiskt gör framsteg. Nej, nu väntar den varma, sköna sängen och kanske några rader i min bok innan John Blund kommer. =)

I flera veckor nu har jag gått och väntat på snön. Det här härliga, vita, fluffiga som gör att julstämningen infinner sig direkt. Ja, nu har det i alla fall kommit. Jag har svettats och skottat och skottat för hela vintern på bara ett par dagar. Först var det barmark...sen barmark...barmark...och plötsligt...en meter snö! Minst! Jag vet inte längre var jag ska lägga all snö jag skottar bort. Fast det värsta är nog  ändå blåsten som varit. Mina stackars vänner, småfåglarna, har inte haft det lätt.